Historik

Miljön kring Södertuna Slott är fylld av lämningar från skilda tider i Sveriges historia. Man har funnit lämningar från järnåldern, men troligen bodde folk här redan tidigare. Naturen med de många sjöarna och skyddande vikar och holmar gjorde det till lämpliga boplatser.

Medeltid

Fram på 1300-talet började det svenska riket ta form och här vid Frösjöns strand grundades en sätesgård, som vid denna tid kallades Wad, efter det vadställe som fanns i trakten. Den förste kände ägaren var riddaren Karl Niklisson Färla, som vi nu kanske minns bäst för hans våldsamma död. 1381 blev Färla dräpt av dåtidens rikaste man, riksdrotsen Bo Jonsson Grip, mitt framför högaltaret i Franciskaner-kyrkan (nuvarande Riddarholmskyrkan) i Stockholm. Grip kastade skulden på den dräpte, fick inget straff, och fick då också överta alla Färlas gårdar. Under 1400-talet fick släkten dock tillbaka Wad igen.

Den medeltida gården hade tjocka murar och låg väl skyddad ute på en holme, så som så många andra stormäns gårdar under denna våldsamma tid fungerade den både som försvarsanläggning och gård. Men, som dråpet på Färla visar, hjälpte inte ens tjocka murar mot alla faror. 1300-talet var också en tid när kristendomen hade fått ordentligt fotfäste i Sverige och sägner berättar att det funnits ett munkkloster här på platsen. Vem vet, kanske gömmer slottets tjocka källarmurar lämningar av en frommare historia än stormännens intriger. I slottets källare fanns underjordiska, hemliga gångar från medeltiden. Ni kan själva väcka historien till liv genom att klä er som munkar och äta ”kvällsvard” i det som idag är vår vinkällare.

1600-talet

Vi gör ett raskt hopp i tiden, fram till 1600-talet. Det 30-åriga kriget rasar och alla pengar kronan får in går till att försörja de stora arméerna. Många adelsmän förlänas därför gårdar som betalning för deras insatser under krigen. År 1646, när drottning Kristina regerar, byter Claes Stiernsköld till sig Wad från kronan. Familjen ägde också gården Tuna, ett par kilometer därifrån, och den fick naturligtvis namnet Norrtuna och Wad fick namnet Södertuna. Efter Claes Stiernsköld död 1665 tillfaller gården hans måg Gustaf Adolf Sparre som redan 1676 säljer den vidare till landshövdingen och friherren Erik Lovisin, och i hans släkt fanns gården i drygt ett sekel.

1700-talet

Under denna tid förvandlades den gamla medeltidsgården till 1700-talsslottet Södertuna. Ni kan själva uppleva 1700-talsatmosfären genom att ställa till med en riktig slottsbal. Dagens huvudbyggnad är till stora delar det slott som släkten Lovisin skapade, med några justeringar under årens lopp, bl.a. under 1820-talet, och sedan under den epok som börjar 1891 med Ebba von Hallwyl, som av sin generösa mormor Johanna Kempe fick Södertuna slott i gåva. Hon var vid denna tidpunkt gift med löjtnant Willhelm von Eckermann. Paret anlitade arkitekten Isac Gustav Clason som moderniserade både inom- och utomhus. Pilastrar och festoner tillkom och också barocklanterninen på taket. De pampiga rokokodörrarna, med Ebbas och Wilhelms släktvapen tillkom också.

De stora gårdarna fungerade som företag och eftersom Wilhelm ofta arbetade för Drottning Viktoria och tillbringade mycket av sin tid utomlands var det Ebba som hade största ansvaret för verksamheten. Slottets arbetare och arrendatorer fick sina bostäder upprustade och till djuren byggdes stall och ladugårdar. Titta gärna närmare på stallet genom en temafest, där ni kan avnjuta en härlig grillbuffé och sitta ned i spiltorna vid rödrutiga dukar.

Södertuna Slott i dag

Slottet avstyckades 1985 då familjen Eckermann beslutade sig att sälja slottet med tillhörande park. De nya ägarna blev Marit och Arve Farestveit som tillsammans med ytterligare ett par norska investerare gjorde om det vackra slottet till ett förstklassigt hotell. Södertuna Slott invigdes som hotell i augusti 1986 av prinsessan Christina. Den 31 augusti 2007 sålde Familjen Farestveit Södertuna Slott till Familjen Åström. Familjen Åström äger även Dufweholms Herrgård och Gripsholms Värdshus som tillsammans med Södertuna Slott ingår i Svenska Kulturpärlor.